då jag ju skickade henne tre mail i fredags ang. mitt sjukintyg och som alltid var jag ju då rädd att hon skulle vara arg på mig. Jag har ju blivit litet märkt av att människor farit ut ganska rejält mot mig bara för att jag sagt min åsikt. Innan jag gick in där så var jag tvungen att ringa sambon så att han gav mig litet mod inför mötet.

Det var lugnt dock , hon var inte arg alls utan bara förstående. Nu berättade jag om rösterna i mitt huvud också, jag hade visst inte gjort det förut, förmodligen pga att jag är så van vid dem. För mig har härda ut ju alltid varit mottot.

Nu är jag medveten om att jag kanske låter ganska galen men det är ju inte för inte som jag varit sjukskriven så länge pga psykisk utmattning. Det ringer liksom av skrikande röster i mitt huvud hela tiden. Det är människor som står och skriker och kommenderar mig gör si och så. De står liksom i en ring runt mig pekandes finger samtidigt som de hela tiden maler.

Enligt henne så var det ett typiskt tecken på att jag var väldigt stressad fortfarande.