Min far kom för ca 2,5 år
upp till mig i min lägenhet för att hämta en sak. Min sambo var också hemma och såg hela händelsen. Efter att ha tiggt mig till en 5 minuter av hans tid så fick jag långt om länge det (han hade aldrig tid att lyssna). Då min depression var som värst då så mådde jag väldigt dåligt och var väldigt ledsen.
Jag börjar prata och försöka förklara för honom hur dåligt de fick mig att må. Hel tiden jag stod och pratade så stod han och titade upp i taket och de enda han sade under samtalet var att han inte kom hit för detta. När en 5-10 minuter gått så bara vänder han sig om och går ifrån mig och ut ur lägenheten utan att säga ett dugg. Jag stortjöt hela kvällen.
Det var så det var. De tvingade mig hela tiden till att förnedra mig själv i mina försök att få dem att vilja bry sig om och vara med mig. De kom aldrig och försökte tillbringa tid eller prata med mig självmant utan det var alltid jag som hysteriskt tiggde om deras uppmärksamhet och mådde så dåligt av det.
Jag börjar prata och försöka förklara för honom hur dåligt de fick mig att må. Hel tiden jag stod och pratade så stod han och titade upp i taket och de enda han sade under samtalet var att han inte kom hit för detta. När en 5-10 minuter gått så bara vänder han sig om och går ifrån mig och ut ur lägenheten utan att säga ett dugg. Jag stortjöt hela kvällen.
Det var så det var. De tvingade mig hela tiden till att förnedra mig själv i mina försök att få dem att vilja bry sig om och vara med mig. De kom aldrig och försökte tillbringa tid eller prata med mig självmant utan det var alltid jag som hysteriskt tiggde om deras uppmärksamhet och mådde så dåligt av det.
Kommentarer
Trackback