så tror ni helt fel. Jag längtar faktiskt efter att fler ska våga skriva någonting däremot är jag tydligen så korkad att jag inte kommit på än hur jag ska svara på dem i denna blogg såvida jag inte ville skriva ett helt nytt blogginlägg (vilket kändes dumt), önskar där varit en knapp som det stod svara på liksom. Hjärnan sammarbetar ju inte iheller alltid när det gäller att lösa sådana här problem

Kan väl kalla det ännu mer hjärnstopp än normalt för det var först i helgen som det slog mig att det kanske räckte att jag tryckte på kommentar för att svara.

Hur som helst suger åt mig varenda en av de kommentarer jag fått och önskar att jag snart kan hitta tillbaka till mtt gamla jag så att jag kanske kan få fler av er att vilja titta in och skriva några rader för helt ärligt.......Jag lever för dem, ni håller mig flytande och bekräftar och visar mig att jag finns. Jag har ju liksom knappt några andra än er - Ni är mina bekanta.

Tänk på det ni som läser mig att ni gör livet litet ljusare för en ensam människa!