Som ni märker så är julen inte min högtid. Jag har sällan haft en riktigt glad jul. Först på sambons tid så är de ialla fall lugna.

Den julen jag pratar om här är första julen som mamma är hemma igen efter sin hjärnblödning. Hon hade redan trillat ihop i köket när hon skar rödkål och fått ett epileptiskt anfall. Det är tydligen vanligt att få efter hjärnoperationer när hjärnan flyttar på sig.

Hur som helst mormor tävlade alltid med farmor och gjorde vi en sak med den ena så var vi tvungna att se till så att samma sak gjordes med den andre. Mormor hade visst fått nys om att vi var först på kyrkogården med farmor och ringer hem till oss fly förbannad över att vi inte brytt oss om henne. Givetvis så svarade jag och fick hela salvan över mig om hur mycket skit vi var och hur dåligt hon mådde osv (jag som inte alls hade med det att göra).Än idag när jag tänker på det så minns jag precis hur det kändes när julstämingen bara flög ur hjärnan på mig.