en sak kunde man alltid lita på när det gällde min familj! De visste hur man levererade drama! Det var som att växa upp i en såpopera.

Som den där gången som mamma tog telefonen och mig och min bror med sig och gick ner i källaren (jag var inte 10 fyllda än) Där satte hon sig på golvet med oss framför tv-n och slog ett telefonnnummer.

Vart undrar ni? Jo till min fars älskarinna, för i min familj så visste man ju givetvis numret! När hon slagit numret så lämnar hon över telefonen till min bror och säger till honom att fråga efter min far viket han givetvis gör och pappa kommer till telefonen.

Hur skumt är inte det?