De hade aldrig någon tid för mig när jag skulle gå och lägga mig för de resonerade som så att jag gick ju ändå och lade mig när jag blev trött vilket i och för sig stämde och jag var aldrig svår att få upp på morgonen.

Likadant var det med tider när jag skulle vara hemma om jag var ute sent. Även där litade de på mig och jag var ju inte precis typen som hamnade i problem utan jag var alltid överordentlig tyvärr.

Såhär i efterhand så ångrar jag verkligen att jag inte bråkade mer och var till mer problem och inte var så himla bra på att klara mig själv. Då hade man kanske fått litet uppmärksamhet.