mannen som min far hyrde lokaler av till att ha maskinerna i som hans företag hade att ringa till mig och fråga när vi skulle betala hyrorna. Detta trots att jag ej jobbade i företaget men jag stod som sagt för det. I dag så är jag djupt tacksam mot honom för han fick ju upp mina ögon och är förmodligen en stor anledning till att jag idag inte sitter med stora stora skulder.

Min far hade ju då pensionerat sig och jobbade knappt i företaget och som den lustigkurre han är så hade han lämnat det till min bror att sköta företaget och det kan ju varenda vettig person räkna ut hur det slutade. Med katastrof!

Det roliga var att de trodde att de skulle kunna ha två bilar igång, telefoner, samma hyror mm som de hade när det var två personer som drog in pengarna. Det fattar man ju att om det är mindre som jobbar så måste man också dra in på kostnaderna!

Det blev som sagt ont om pengar och min mor började göra vad hon alltid göra när det blir tufft! Hon lät bli att öppna räkningarna vilket ju innebar att inkassona började att komma.

Då tog min far kontakt med min bror och de kom fram til latt de nog fick börja leta arbete. Hallå! man letar väl arbete innan arbete tar slut? Räkningarna hade som sagt inte kunnat betalas på månader.

Forts. följer...... i en annan blogg snart!