Jag var inte så gammal, tippar på att jag inte ens fyllt tio. Det var jag, min mamma och min bror. Vi var på jägersro i Malmö och min bror höll som vanligt på att bråka med mig bakom ryggen på henne. Sådan var han, världens ögontjänare en mästare på att lura folk att se vissa saker och att föreställa sig.

Min mamma vände sig om och skällde på mig som vanligt. Den gången så frågade jag henne varför hon alltid gav mig skulden.

Svaret sitter fortfarande inbränt i mig, utan tvekan på rösten så sade hon:

För det ska du ha!