Första riktiga dödslängtan
Jag minns inte hur gammal jag var men jag minns att jag inte var gammal (det var innan jag fyllt tio). Mina föräldrar satt och tittade på tv inne i tv-rummet på första våningen. Det var på den tiden som de fortfarande inte hade börjat att göra allting var för sig.
Jag kommer ihåg att jag var väldigt ledsen förmodligen pga någon diskusion som jag haft med mina föräldrar - förmodligen pga min broder. Redan då så tog de nästan alltid hans parti hur fel det än var.
Jag minns att jag gick in i mammas byrålåda och tog ett par av hennes strumpbyxor och band om halsen. Sen gick jag inte till mina föräldrar och ställde mig framför dem och bad dem dra åt knuten. De bara tittade på mig som om jag inte var klok och vi diskuterade aldrig ens varför jag fått för mig att göra så utan de bara sade till mig att sluta löjla mig!
Jag kommer ihåg att jag var väldigt ledsen förmodligen pga någon diskusion som jag haft med mina föräldrar - förmodligen pga min broder. Redan då så tog de nästan alltid hans parti hur fel det än var.
Jag minns att jag gick in i mammas byrålåda och tog ett par av hennes strumpbyxor och band om halsen. Sen gick jag inte till mina föräldrar och ställde mig framför dem och bad dem dra åt knuten. De bara tittade på mig som om jag inte var klok och vi diskuterade aldrig ens varför jag fått för mig att göra så utan de bara sade till mig att sluta löjla mig!
Kommentarer
Trackback