Idag har vi tom gjort trädgårdsarbete därute i det sorgsna huset och givetvis varit social mot katterna. Den lilla även känd som Laban har inte närmat sig mer utan han håller ca 1 meter avst¨ånd. Det är bara när han äter som han tillåter att vi klappar honom.

Mamman Belle förstör nog en hel del då hon är väldigt labil just nu, undrar om det bara är för att hon är höggravid eller om det är bestående för att hon tycker att sonen ska flytta. De brukar ju vilja köra bort dem efter ett tag. Idag gav hon tom sig på honom bakifrån med tassen.

Det känns mycket som om vi är ute på okänd mark då det är år och dar sen jag haft med gravida katter att göra. Ibland kan man tycka att det är litet jobbigt att man fick dem på halsen sen så tycker man ju så synd om dem för de har ju verkligen också fått lida pga min bror och hans oansvarighet och vägran att ta tag i sina problem. Man måste ju vara bra elak som människa om man bara kan dumpa sin tamkatt och hennes tre ungar på det sättet som han gjorde i sommar. Det är snälla djur och jag vill ju göra gott för dem men ibland är det inte alltid så lätt. Tyvärr har jag fäst mig vid dem också.