så fick min far problem med att en bil inte var betald.Han hade då redan kursat för ett antal år sedan. En konkurs då han använde mig som objekt för att kunna behålla sina saker. Jag fick stränga instruktioner på vad jag skulle säga och jag försökte verkligen kämpa emot att behöva göra det men min far är en stark person som vet hur man psykar. Jag mådde väldigt väldigt dåligt av detta.

Det var först när jag svor ed i den konkurs som jag tvingades till i höstas (det var i samma lokal) som minnena kom tillbaks lite om att jag varit där förr och hur jag känt mig och hur mycket jag försökt att protestera för att slippa göra det som min far ville att jag skulle göra. Fram till sommaren (2005) så hade jag inte haft några minnen alls kring denna konkurs som min far gjorde. Kan bara säga att det är grymt äckligt med sådana här minnesluckor och att inte minnas. Det var ju också därför jag blev så ledsen när expressen raderade mig.

Åter till bilen. Min far ville då att jag skulle säga att jag hade haft den så att han skulle slippa betala  40000. Jag vägrade då jag inte ville sitta och ljuga (jag var som sagt några år äldre nu) Han fick mig trots det att gå till advokat i ärendet för att höra vad en sådan hade att säga och bara det var ju något jag avskydde.Sen så övades det grymma påtryckningar på mig så att jag skulle göra vad han sade. Då jag bodde hemma fortfarande så var det jäkligt jobbigt men jag stod på mig denna gången.

Julen kom och jag våndades mer och mer då denna bil ju stod på mig och där var ett krav på 40000. De lovade att betala in pengarna men mina föräldrars löften var ju något man tog lätt på. Det slutade med att de fick sälja bilen då de inte kunde betala.

Nu så var operation mobbning utav mig igångsatt av min far. Han pratade inte med mig på flera månader mer än när han sade något taskigt. Jag fick bla höra ur allt var mitt fel och att jag nu hade förstört för hela familjen. Jag var enligt honom en egoistisk och självisk djävel som bara tänkte på mig själv