Då jag kände mig väldigt osäker på min faders engagemang ang. att göra rätt för sig med företaget så kontaktede jag tillsist revisorn som haft hand om det. Han var ju också en filur för sig. Frågade man för mycket så fick man en utskällning så man tippade ju på tår kring honom. Vi vågade dessutom inte lita på honom då både han och min bror varit med i scouterna så vi visste inte hur mycket kompisar de var.
Han började då nysta upp företaget men stressad som han var så begick han en hel del fel. Det visade sig sen tex att de inte betalat räkningen till ett stort företag på minst ett halvår. Borde inte han som revisor gjort något då efterosm han visste om detta?

Hur som helst vi gav min far två veckor på att hitta någon annan som ville stå på företaget då jag ville ur. Det hade jag ju velat sen 2002  men vare sig revisor eller min far hade lyssnat på min önskan och då jag blev sjuk så hade jag annat att stå i.

Jag föreslog min bror för min far men han var visst för lat och arbetade bara om någon vaktade honom och det var tydligen mer med min brors sambo än mig för henne ville han inte dra in i skiten.
Vi försökte även få min far att komma ner till byn där jag bodde för att diskutera företaget med revisorn. Men då revisorn bara kunde ta emot oss på söndagar då han hade detta med företaget utanför sitt vanliga jobb så sade min far:

Jag offrar inte en söndag för att köra ner och diskutera företaget!

Nej men tack för det då du har bara skött företaget i nästan tio år medan jag bara stått på det för att du skulle ha ett jobb! Tacksamt liksom.

Detta innebar ju att jag gjordes till ensam firmatecknare vilket inte gillades av någon i min familj de surade rejält och betedde sig som om jag gjort mig till det för att kunna råna företaget!

På vad liksom? De hade ju tömt alla börsar!

Fortsättning följer.......snart!