så började det hemska arbetet att rätta till allting. Då jag var för sjuk så skötte min sambo det mesta. Min familj surade ju och trodde att jag skulle råna dem, på vad? Vi försökte få min far till att reda upp skiten som han skapat men han totalvägrade, han ljög och sade att han höll på att hitta köpare till maskiner och bilar men inget hände. Tillsist så förstod vi att vi fick ta saken i egna händer och vi hittade själv köpare till maskinerna. Vi försökte få tag i min far för att meddela detta men lyckades först samma dag som de hämtade maskinerna och tur var nog det för de blev helstirriga.

Jag var ju tvungen att sälja dem snabbt då en skuld på flera tiotusen kronor skulle betalas till skatteverket. Inte en gång visade någon i min familj sig ledsna över vilken röra de skapat för mig och för att de satt mig med sådana stora skulder dock så var de väldigt angelägna om att min bror skulle få pengar. De var besatta av det.

Mitt när köparen står och lastar maskiner i vår lokal så kommer ju min bror körande i sin volvo med sin lilla unge i bilen (tack och lov var vi på banken) Han håller på att köra över två av gubbarna som lastar, då lokalen låg i källaren och vägen dit bara var gjorde för en bil. De får snabbt hoppa åt sidan för att komma undan. Han rusar ur bilen hysteriskt lipandes och får pratat sig till att köpa tillbaka några maskiner för en summa av femtontusen kronor.

Dessa maskiner var idag 2006 i maj fortfarande inte betalda fullt ut utan köparen hade bara fått några femhundralappar. De åkte med i vräkningen men jag hopas verkligen köparen fickdem tillbaka!

Fortsättning följer.......snart.