På kvällen så ringer min mor ett antal gånger
till mig. Jag låter bli att svara då jag vet at det inte är något trevligt (hon ringer ju liksom aldrig annars utan det var alltid jag som ringde henne). Ute är det kallt och ruskigt och regnet öser ner. Ett sådant väder som göe att man verkligen vill stanna hemma. 21.30 ringer det på kvällen och då jag inte känner någon så undrar man ju vem det kan vara. Min sambo svarar och därute står min mor helt besatt av att nu skulle min bror minsann ha lön (som jag inte ens visste om den stämde eller var sann). Min sambo försöker prata med henne i trappan då jag själv inte orkar och är ganska förkyld dessutom. Hon rabblar som i mantra - har xxxx pengarna imorgon, det är det enda som hon bryr sig om. Sambon säger nej men hon ger sig inte xxxx ska ha pengar och så håller det på så tills jag inte kan hålle mig längre utan också går till trappan för att prata med henne.
Jag säger att vi inte har några pengar längre vilket ju stämmer då vi betalat skatteverket. Hon vägrar titta på mig eller tilltala mig utan fortsätter att prata med min sambo. Det är som om jag inte finns så jag höjer min röst mer och mer tills jag skriker åt henne. Då först så känner hon väl sig tvingad att se på mig.
Då säger hon något som jag än idag inte kan fatta att hon sagt till mig (kom ihåg att jag aldrig haft någon aktiv roll i detta företag) . Hon säger till mig att då får jag väl ta ett privat lån för att betala min bror och det rörde sig om flera tiotusentalskronor.
Jag skriker några väl valda ord till henne som bla innehåller ordet kärring. Hon svara med att tillrättavisa mig och säga åt mig att så säger jag inte till mig mor. Jag säger att hon är inte min mor för ingen mor hade betett sig på det sättet mot sin dotter. Det var väldigt tur att min sambo stod emellan oss den kvällen för annars så hade jag nog slagit henne på käften.
Tyvärr så är detta mitt sista möte med min mor och jag önskar så att vi inte hade skiljts åt på det sättet. Jag brydde mig om henne men jag undrar om hon någon gång brytt sig om mig. Jag önskar dock att vi inte skiljt åt som ovänner.
Jag säger att vi inte har några pengar längre vilket ju stämmer då vi betalat skatteverket. Hon vägrar titta på mig eller tilltala mig utan fortsätter att prata med min sambo. Det är som om jag inte finns så jag höjer min röst mer och mer tills jag skriker åt henne. Då först så känner hon väl sig tvingad att se på mig.
Då säger hon något som jag än idag inte kan fatta att hon sagt till mig (kom ihåg att jag aldrig haft någon aktiv roll i detta företag) . Hon säger till mig att då får jag väl ta ett privat lån för att betala min bror och det rörde sig om flera tiotusentalskronor.
Jag skriker några väl valda ord till henne som bla innehåller ordet kärring. Hon svara med att tillrättavisa mig och säga åt mig att så säger jag inte till mig mor. Jag säger att hon är inte min mor för ingen mor hade betett sig på det sättet mot sin dotter. Det var väldigt tur att min sambo stod emellan oss den kvällen för annars så hade jag nog slagit henne på käften.
Tyvärr så är detta mitt sista möte med min mor och jag önskar så att vi inte hade skiljts åt på det sättet. Jag brydde mig om henne men jag undrar om hon någon gång brytt sig om mig. Jag önskar dock att vi inte skiljt åt som ovänner.
Kommentarer
Trackback