vad jag skrev på expressen bara för att jag vill att min historia ska ligga därute i cyberspacen. När någon söker så ska de hitta den och jag ska ha sådan tur att de känner igen personerna fast jag inte skriver deras namn. På den punkten så tror jag att vad som helst kan hända och det är när man minst tror det eller väntar sig det som det händer. Min familj var ju desutom så himla noga med att hålla alla sine fel och brister och min brors galenskaper innanför husets 4 väggar(det är ju därför jag har så svårt att få någon som träffat min bror att tro på mina historier om honom)därför så vill jag att det ska ligga ute för alla att läsa för jag vet hur det skulle reta dem om de visste och ibland så lekar jag tom med att skicka min bloggadress till dem men då får jag väl befinna mig på längre avstånd.

När jag skrev på expressen så var det massvis för att jag var totalt förvirrad och hade enorma problem med att släppa min mor och far. De problemen finns där fortfarande men de har minskat och jag ser betydligt klarare ang. dem numera även om jag fortfarande kan sitta och lipa hejdlöstoch må dåligt (må dåligt gör jag tyvärr fortfarande varje dag). Ni som läste min blogg på expressen hjälpte mig verkligen framåt i min kamp med era kloka kommentarer.

Som sagt jag tjatar för att det som man hade sagt på engelska pisses my family off! Det är en av de största sporrarna till att jag ger mig in i bloggvärlden igen. Bitterheten är stor som ni märker.

Men jag försöker blanda in litet nytt material också så att jag inte ska låta som en tråkig kopia av mig själv (boring och gäsp:-))