Mina arbetskamrater där jag jobbade var på mig en hel del och sen så blev situationen där hemma inte bättre. Jag bad min far om hjälp med att få ut pengar men det var j uen struntsumma som han kom med som förslag och sen hände där inget och jag väntade och väntade och var väldigt nervös då jag visste att min bror skulle förstöra stället. När han tex valde att lägga stenar till uteplats innan han renoverade inne så sade jag till honom att jag gärna ville vara med och diskutera vad som skulle göras då det ju var vårt allas som de sade.

Han sade att när du betalar så kan du yttra dig. Så vi ägde stället tillsammans sade de men han skulle kunna göra vad som helst och dessutom bo där gratis? Fastighetsskatten brydde han sig inte ens om att betala något på.

Jag hoppades ju att jag inte skulle förlora mina föräldrar på köpet men de klarade tyvärr inte av att skilja på sakerna och tog hela tiden min brors parti. Jag bara väntade p åatt de skulle fråga mig vad jag ville med hela skiten men inte en fråga kom utan det var bara kommenderingar på vad jag skulle göra för att hjälpa min bror. Inte en tanke att försöka se saken ur mitt håll eller ens som sagt att kolla vad ag ville få ut av allt för det var ju inte så mycket bara rättvisa. Jag var aldrig ute efter att råna eller fälla någon.

Min far brydde sig inte om mig ett dugg såvida jag inte skulle göra något för honom och så var det långt innan jag gick till advokat och min mor, ja hon tog gladeligen emot alla snälla saker jag gjorde för henne men gjorde aldrig något för att få mig att känna mig lika mycket värd som min bror - tvärtom. Ringde inte jag så kunde det gå månader innan hon hörde av sig och bjöd jag inte in mig själv så bjöd hon aldrig. Jag hade helt enkelt föräldrar som för länge sedan slutat bry sig om mig och som bara trampade på mig själv.

Jag stod inför vägskälet:

Satsa på en relation med föräldrar som jag gett 30 år utan framgång de såg ändå bara min bror trots all hans skit.

Eller försöka få ut en summa pengar ur tittente som kunde ge mig en framtid.
Egentligen var det emot mina principer att ta pengar då jag alltid värdesatt vänskap och kärlek så mycket mer förmodligen eftersom jag haft så litet av den varan men......

Att satsa på mina föräldrar skulle förmodligen innebära självmord tillsist, pengarna kunde jag i alla fall göra något med.

Jag hade aldrig några planer på at ta alla men som ni vet så blev där inte så mycket över efter min brors vandalisering av stället men det ser tyvärr inte min mor. Jag skulle inte ha någr a problem med att ge henne några pengar idag iheller men det är svårt att ge något till någon som bara är så fruktansvärt elak mot en för hon hade inte brytt sig mer om mig fast jag öppnade på plånboken. Ge min dotter skulder för min sons alla fel och brister och ju hennes melodi och han den fega jäveln bara sitter där utan hänsyn till hur många liv han förstör. Han är som en sjukdom ett virus som man aldrig blir av mig. Som ett klister.

En gång i tiden försökte jag hjälpa honom - no more. Han gör aldrig något för någon annan förutom at utnyttja dem.