Så är snart dagen d här
den 24/12. Dagen som jag fasar för varje år men som jag i mitt hjärta så drömmer om att den ska bli perfekt men det blir den aldrig. En gång i tiden så hade vi några bilder på mig och min familj när jag var liten och tomten kom. Bilderna har vi inte längre då de förmodligen var med i allt min bror sjabblade bort i tittente men jag minns det som min enda glada jul någonsin och då var jag inte gammal alls. Nu känner jag mig bara ensam och övergiven och som någon som ingen vill ha inte ens om jag vart döende. Jag vill så gärna ha en riktig jul med gemenskap och värme och familj och vänner men det får jag aldrig hur mycket jag än längtar för min mamma och pappa tyckte inte att jag var tillräckligt intressant som person för att de skulle vilja umgås med mig.