Fast det är så många år sedan min mor och far klart visade att de inte kunde bry sig mindre om jag gick och dog idag. Fast jag vet! Varför gör det fortfarande så ont? Och varför vill jag lägga felen på mig? Varför frågar jag mis själv så ofta följande:


Varför är jag inte värd att älska? Vad är det för fel på mig?