jag var på mina föräldrar om att vi skulle bjuda hem mormor och farmor varje lördag för att spela bingolotto. Ibland fick jag tjata ganska rejält men jag i min knäppa hjärna tyckte att ingen skulle behöva sitta ensam en lördag. Vad fan brydde jag mig för och ödslade tid på sånt skit?
Jag var på min far och bror om att de skulle köpa gåvor till mamma, komma ihåg bröllopsdagen osv, än en gång vafan brydde jag mig för? Jag var hela tiden någon jäkla hålla ihop alla ända sedan jag var ganska ung. Vad jag inte skulle gett för att få den tiden tillbaka så att jag kunde skitit i dem alla istället. Så här i efterhand så känner jag mig så jäkla korkad och dum. Jag fick ständigt psykiska slag tillbaka ifrån alla dem som jag försökte vara snäll mot och ändå så fortsatte jag. Kanske är det därför det känns så hårt fortfarande - Jag kan i princip komma ihåg massvis av gånger som de verkligen sårade mig - var jag var och vad de sade och inte en enda gång sade jag tillbaka vad jag tyckte - Än en gång fy fan vad jag ångrar mig. Gjort är gjort det vet jag men GUD VAD JAG VAR KORKAD!!!!