i en timme igen och pratat igenom Selma och alla mina tankar omkring hennes död. Jag är bara så rädd att hon inte ska ha känt sig avgudad och älskad ända fram tills den dagen som hon dog eftersom livet ju blev litet rörigare sen vi tog in de här två andra katterna och jag minns själv inte så mycket av december eller rättare sagt jag minns det negativa som hur den lilla kattungen körde väck Selma ett antal gånger när hon kom och ville lägga sig hos mig osv(trots det så tolkar jag det som att sammanföringen gick bra och det var inte många fräs som hördes i dec. månad). Att jag älskade Selma över allt annat tvivlar jag inte på men förstod det lilla livet det in i det sista?Jag är också väldigt ledsen över att jag inte fick vara där hos henne när hon dog det känns som om jag svek henne. Sambon och jag har nog många timmar kvar att prata innan något går in i mitt trähuvud - tyvärr.