tänker massvis av deppiga tankar som ni ju alla vet och orden jag hatar mitt liv går väl igneom skallen några gånger per minut. Tänker även en del på det man läst om Johanna Sällström och hennes död. Att vara utbränd och slutkörd är verkligen något som är pest och som påverkar ens hela kropp alltså inte bara hjärnan. Trots det så känns det fortfarande så tabu att vara det och jag vet tex att jag i sambons släkt ses som ett litet fiasko och vi ska ju inte säga vad min egen familj tycker om mig. Kan väl säga så mycket att de har 0 koll och hum om hur jag mår och har aldrig haft det. Dem kan man bara vara besviken på. Ibland så är jag faktiskt så elak att jag önskar att dessa människor som är så dömmande blir drabbade själva så kanske de inte ser så hårt på det här med psykiska problem för det kan faktiskt drabba vem som helst.