var hemskt. Det var som om väggarna rasade och ingen förstod. Min bästa vän tyckte bara jag var löjlig. Det var ju bara ett hus men det var min trygghet. Det var där jag gömde mig på toaletten när jag ville vara ifred eller kundestänga in mig på mitt rum eller kunde stå i stora rummet och titta på stjärnorna. Det var enda stället på gjorden som jag kände att jag hörde hemma i Svedala ja på jorden.Det var enda tryggheten som jag hade.