och har väldigt ont i gumpen. 3 mil och en halv km blev det. Tyvärr har jag inte mycket bättre kondis för det eller mindre vikt. Psyket, stressen och brist på sköldkörtlar är tre stora murar att kämpa emot. Jag kan i alla fall stoltsera med att jag inte gått upp ett dugg i sommar trots litet mer lyxigt leverne. Alltid något eller hur?

Sen tro fan att man har problem med vikten när ens föräldrar var på en om att man skulle banta redan i mellanstadiet och tom betalde mig per kilo jag gick ner.

Det slutade på följande sätt:

Efter en vecka av tuggummi och vatten och ett knäckebröd eller två så kollapsade jag hemma på köksgolvet då jag var så svag att jag inte kunde stå på benen. Den dagen stannade jag hemma från skolan. Visst jag gick ner över 5 kg på en vecka så det säger väl allt om hur hårt jag svalt mig själv.

Nämner detta för min far fär något år sedan och vet ni vad den dumme F-n säger då?

Att han visste vad jag höll på med och så ingrep han inte???????