idag ska min mor fått min adress med posten om allt gått som det ska. Hjärnan vet att jaginte ska hoppas på något och sen som sambon alltid säger så är det ju de som ska vara ödmjuka mot mig och krypa tom. Trots det så sitter jag klockan 12.00 (ca 2 timmar efter posten varit i Svedala om den är som den brukar) och är ledsen för att hon inte ringt. Jag vet inte ens om jag vill ha kontakt med henne men jag vet att jag vill klargöra fakta för henne för farsan drog ju dumpade skiten i mitt knä och gav mig skulden. Det vill jag rätta till så jag tänkte ge det en vecka sen ska jag skriva ett brev med info skicka med dokument och sända allt det till henne. Sen får jag väl be om ett underverk. Allt hade varit mycket lättare om inte hon varit under min brors makt. Han kan ljuga ihop vilken lögn som helst och säkert skrämma henne till tystnad också. Jag blir bara så ledsen när hon spiller bort sitt liv så här. Det är så mycket hon och jag kunde gjort tillsammans och för varandra.