Jag är så tacksam över att jag fick tillbringa så mycket

tid som jag gjorde i Östra Svenstorp i Svedala. De fick mig att känna mig som en i familjen och de skulle bara veta hur ledsen jag är över att de inte finns i mitt liv längre. Jag gillade dem alla så mycket men jag kände ju att jag blev utestängd från gemenskapen. Jag vet att jag inte är oskyldig jag framstod säkert som väldigt svår och konstig men det var inget jag gjorde med vilje. Mitt liv var ett helvete och jag kände mig så ensam.

If I could i would.......
2007-07-19 @ 11:50:25 Vräka ur mig Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
Kategorier
  • Bildterapi vad är det?
  • Dagens jag hatar
  • Den själviska fadern
  • Den ständigt jobbiga svågern
  • Film
  • Konkurs
  • Min psykopat till bror
  • Mina små änglar
  • Modern som .........
  • Music was my first love
  • Möjliga boktips
  • Osäkra rädda jag
  • Resrutan
  • Sköldkörtlar var då?
  • Små flashbacks från förr
  • Sorgernas hus
  • TV
  • Tankar
  • Vräka ur mig
  • Världsliga diskussioner
  • shopping
Arkiv
  • Januari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Augusti 2009
  • Juli 2009
  • Juni 2009
  • Maj 2009
  • April 2009
  • Mars 2009
  • Februari 2009
  • Januari 2009
  • December 2008
  • November 2008
  • Oktober 2008
  • September 2008
  • Augusti 2008
  • Juli 2008
  • Juni 2008
  • Maj 2008
  • April 2008
  • Mars 2008
  • Februari 2008
  • Januari 2008
  • December 2007
  • November 2007
  • Oktober 2007
  • September 2007
  • Augusti 2007
  • Juli 2007
  • Juni 2007
  • Maj 2007
  • April 2007
  • Mars 2007
  • Februari 2007
  • Januari 2007
  • December 2006
  • November 2006
  • Oktober 2006
  • September 2006
RSS 0.91