började ebba ut på fullt allvar när jag sade att jag inte ville spela in en massa tv-serier till henne varje vecka längre (märkte att det slet bra på min video). När hon inte hade något videoband med vänner mm att hämta så var jag tyvärr inte lika intressant längre. Då hade jag också litet tidigare träffat min sambo och ja jag kanske var överdrivet förälskad i honom i alla fall tyckte hon att jag pratade om honom alltid. Jag försökte verkligen att balansera pojkvän respektive tjejkompis men det var inte lätt för mig för bredvid var ju den här personen som mådde sämre och sämre och mår man dåligt så vet alla som varit där att man får svårare och svårare att få ihop sakerna.

Dessa två kombinationerna tillsammans med att jag kände att inget jag gjorde var bra nog och att hon hellre umgicks med främlingen på gatan än mig gjorde att jag drog mig ur mer och mer fast jag inget hellre ville än att vara hennes vän. Men jag tror att medan jag såg henne som my best friend forever så såg hon mig bara som en "vän"

Jag kommer ihåg nyår 2000 som jag firade hemma hos henne (jag älskade att vara hos hennes familj) och att jag när nya året slagit in sade att detta året skulle jag lära känna allt om henne(jag menade så där som best friends gör) Hon bara tittade på mig och sade det kan du glömma.

En annan gång när jag bjudit hem henne på middag så ringde hon återbud för hennes mamma hade en av hennes favoriträtter den kvällen. I den banan fortsatte det. Vårt stora fel var nog att vi inte pratade ut. Tillsist var kontakten 0.

Sen blev jag då misshandlad av min bror och efter ett tag så bestämde jag mig för att försöka ta upp kontakten med henne igen. Hon var ju min fantastiska kompis från Östra Svenstorp och den enda person från min historia som jag verkligen saknade. Jag började maila henne och hon svarade. Egentligen ville jag inget hellre än att bjuda hem henne till min nya lgh men jag var rädd för ett nej om jag frågade så jag hoppades at hon skulle fråga, det gjorde hon aldrig.

Jag skickade henne polisrapporten från min brors mishandel och hon svara med typ ja det var ju ingen rolig läsning. Liksom nej det är det väl aldrig när man blir misshandlad? Sen gick det så ett tag ett antal halvstela mail där jag höll igen hela tiden för egentligen så längtade ju ju bara efter att hon skulle vilja vara min vän igen, att hon också skulle sakna mig som jag saknade henne.

Sen en dag skrev hon ett mail där hon kommenterade min exvän bimbobralla och hur bra att de fick ett hus innan dottern skulle börja skolan mm. Jag svarade något typ så här:

Allt ska nog gå bra för bimbobralla så länge som hon håller skådespelet uppe. Det var bara min personliga åsikt då bimbobralla verkligen behandlat både mig och min sambo som skit och kört med väldigt mycket dubbelspel och falskspel och vuxenmobbning. Hon hade varit allt annat än en vän sedan jag var snäll nog och presenterade henne för en av våra vänner. Än idag så ver jag inte varför bimbobralla inte kunde hantera situationen mer än att hon blev lika konstigt besatt när hon träffade sin förra man. Snacka om att sambon och jag kände oss lurade där vi ju hade hoppats på att när de nu fick ihop det så skulle vi alla kunna umgås mer men nix. Hon stängde mig totalt ute ur sitt liv på det mest elaka sätt. Mailen var så kalla och opersonliga jag ställde frågor om henne och hennes kille så som kompisar gör men de ignorerades totalt. I mailen var det som om de inte ens var ihopa men åter till saken.....

Glider ifrån ämnet ibland, en sjukdomsrelaterad sak.......

Jag skickade detta mail till min vän i Östra Svenstorp och sen hörde jag aldrig ifrån vännen igen. Ett stort tyvärr men jag respekterar hennes val och kommer alltid att vara tacksam för allt fint hon tillförde mitt liv men hade hon varit en riktig kompis så hade hon inte gjort så dock jag vet det nu. Jag gillade henne så, tyvärr gillade hon mig inte lika mycket och det är ju livet. 

Tack för att ni lyssnade på mitt tjat. Skönt att få ur sig.