kan verka väldigt crazy av saknad, (som ni har förstått så är det min kompis i Östra Svenstorp som jag verkligen saknar mest och är ledsen över att hon gick förlorad i all röra) med min mor, far och andra människor som fanns i mitt liv (vissa saknar jag dock inte alls)

Åter till poängen crazy av saknad var jag visst på! Jag är fullt medveten om att riktiga vänner och människor som verkligen brytt sig om personen och människan i mig, ja de hade sett igenom fasaden och sprickorna som fanns och visat förståelse när jag uppförde mig konstigt och inte gett sig förrän de kommit igenom min mur och försökt att hjälpa mig. De hade inte tagit den lätta vägen ut. Tecknena fanns där på hur dåligt jag mådde om de bara velat se dem.

When the going gets tough the tough get going.