telefonnummer till mig igen på hitta.se men då jag ju totalt gått under jorden så är där väl ingen som kommer ihåg mig och de som gör det har väl dömt mig till att var aen udda och annorlunda person. De kunde inte ha mer fel. Jag är missförstådd och fruktansvärt ensam. Jag vågar bara inte tänka på hur mitt liv sett ut om jag inte träffat sambon för nio år sedan där på kontoret i Limhamn Malmö, där jag jobbade just då.

Jag tog en chans och skickade honom ett mail tillsist då jag förr så pladask. Kan knappt fatta att blyga rädda be om ursäkt för att jag finns vågade det.

Jag lämnade ut min fars firma telefonnummer då den fanns på mitt rum i Svedala på Roslätt (bodde fortfarande hemma).

Det ringde och ringde den kvällen men jag vågade inte svara. Nästa dag hade jag ett långt långt mail i min jobbedator och på den vägen är det.

Jag tog en chans och fick högsta vinsten och för det är jag så tacksam.