var att jag skulle klara av att gå gatan en gång som hade alla stånden. Jag behöver väl inte tala om att jag var pga till svimfärdig före och under. När vi kommit till slutet på gatan och jag kände mig duktig så sade jag til lsambon jag kommer förmodligen få ångra detta men jag går tillbaka den här vägen också det är ändå närmaste vägen till bilen. När vi kom till ICA så stod hon bara där (min mor) Det var omöjligt att undvika henne jag gick nästan på henne. Hon har inte sett  mig på 2 och ett halvt år och ´kände inte igen mig men jag tror att det kan vara hennes hjärna hon har ju trots att haft en hjärnoperation. Så mycket gott jag kunde gjort för henne om hon bara låtit mig men istället så har hon tagit det lilla brorsan gett henne alltid och det har inte varit mycket förutom barnbarnet. Det har gjort så ont i mig alla gånger som jag sett hur han utnyttjat henne och behandlat henne som skit men hon har ända behandlat honom som om han är guds bästa gåva till denna jord och ja ja hur snäll jag än var så dög jag aldrig från den dagen jag föddes.