litet som det passade honom. Det var var och varannan dag som farsan saknade pengar i sin plånbok när vi var mindre. Trots det så blev jag tillrättavisad på äldre dar om jag kallad honom tjuv för det gjorde man ju inte utan bevis sade de till mig. Min far hade dock inga problem med att slänga ur sig tjuvordet mot mig en massa gånger när han glömt att bokföra pengar som jag haft åt honom då han ju inte vågade ha dem p åsitt konto av rädsla för att staten skulle kräva in dem för allt han var skyldig dem. Han var en riktig fegis den där fadern som utnyttjade fru och barn hela tiden för att skkydda sig själv.

Hur som helst vad jag skulle komma till var det här att skilja på oss igen varför kalla mig tjuv utan bevis? Och jag fick inte ens försvara mig. Jag minns att jag gick hem storgråtandes från deras hem och inte brydde de sig om det iheller. Jag kunde må hur dåligt som heslt pga dem och de sket i vilket.