innan jag gick ut så hårt med Tittente vilket de ju tvingade mig till då jag stod ensam mot de tre men det är tufft att komma över att ens egen mor har ett hjärta av is mot en. Jäkligt tufft särskilt som man alltid har i bakhuvudet vilket elakt monster min bror nästan alltid varit och allt han kostat dem både i tid, pengar, bråk, tårar mm. Det är tufft att smälta det att en människa kan så totalt glömma att de fött ett barn och visa absolut ingen nyfikenhet eller oro över vad som händer det barnet. Why me? Är frågan jag ofta ställer mig men det svaret kan de inte heller ge mig. Det hade känts litet lättare då.