om hur det inte var kärleke´n som modern inte gav som kändes som det värsta utan hur styvfadern bara svek som personen trodde att hon var speciell för. Något liknande är det väl här även om jag dock trängtar efter min moders kärlek så är det inte den som känns som värsta sveket utan min faders kyla. Tills för fem år sedan så fick ha nverkligen mig att tro att det var mig han brydde sig mest om när det sen visade sig att det även för honom var min bror som stod närmast efter honom själv, att allt han gjort för mig det hade han bara gjort för att hålla mig vänlig och låta mig bli utnyttjad av honom. Det är det värsta sveket, ett svek som tar tid att komma över, ett svek som gör att jag drömmer att sätta dit honom och såra och skade honom som han har skadat mig.