Jag skulle så vilja säga till min mor

det verkar som din bror blivit symbol för allt ont i din familj. så är det givetvis inte, utan anledningen till att han betett sig som han har gjort har varit att dina föräldrar accepterat det. så länge du ser honom som en stor ond djävul och dina föräldrar i hans grepp så kringgår du det absolut jobbigaste; faktumet att de inte gett dig någon kärlek eller tagit sitt ansvar som föräldrar, de har låtit honom styra istället för att vara de vuxna. (sen att han verkar vara ett svin, det är ett kapitel för sig) din roll i familjen: en person som bara ger och ger utan att kräva något tillbaka, en person som tvivlar på att den är värd någonting, kommer aldrig att få den kärleken eller bekräftelsen. för om detta var möjligt, så skulle problemet inte finnas där, och om detta skulle ske så skulle de inte kunna utnyttja dig längre. flytta fokus från din bror, det största sveket här har gjorts av dina föräldrar. däri ligger också den största smärtan, men den måste upp till ytan för att därefter kunna lägga det bakom dig.
en enda gång tycker jag också att du ska tänka att du är stolt över att du är den du är. jag menar, tänk om du hade varit som din bror, vad hade du varit värd då? vad hade du tyckt om dig själv? att vara självdestruktiv är ett helvete, men att du varit den som alltid försökt och brytt dig i din familj säger något väldigt positivt om dina själsliga egenskaper. om du kunde vända de här positiva egenskaperna mot dig själv istället, din förmåga att ge kärlek och bry sig.. börja bry dig om dig själv och tycka om dig själv därför att du är värd det! hur ens föräldrar varit och ens uppväxt är otroligt otroligt svårt att komma ur, det går aldrig att ändra det som varit. men däremot kan du ändra hur du behandlar dig själv, och ser på dig själv. våga separera dig själv från din familj, se dig i ett annat ljus. du verkar ju ha så många förmågor, försök en gång att se dig i det ljus en ofärgad neutral människa skulle se dig. någonstans innerst inne så vet du ju rätt o fel, och att du är värd att älskas.

Här är var så många kloka ord att detta får jag läsa flera gånger för att ta till mig allt. Tack för att du brydde dig så mycket att du skrev ett så långt svar. Det är precis det jag behöver människor som kan lyssna och ge råd och hjälpa mig vidare. Ska föröska återkomma till denna kommentar när jag verkligen läst allt för där stod mycket viktigt. En del som jag klarar en del som jag inte gör. Du hade bla rätt på att det svårt att komma ur hur ens föräldrar varit och gudarna ska veta att jag kämpar så med det varje dag. Men att jag är värd att älskas ja den vetskapen sitter långt inne men jag förlorar den gärna och faller fortfarande in i den tanketrallen de lärde mig men allt kämpande har jag ju gjort för att jag vetat att jag var värd mer. I hela mitt liv har jag drömt om den där lyckan. Drömmen som fick mig att gå vidare en dassig dag till. Skulle kunna skriva masvis som svar här men får ta det pö om på. Känner att jag skulle kunna ha långa djupa diskussioner om ämnet och det är väl det som är det jobbiga att jag aldrig haft någon som velat ha det med mig. Då var man ju tjatig.