Let it go
I mitt fall så kommer jag väl inte att få det då min kära mor och far ju inte ser att de gjort mig ett dugg ont utan det är väl snarare jag som krossat deras kära lilla gullunge och det är säkert en stor anledning till varför hon valt att betrakta mig som död.
Hut som helt det var inte det jag ville skriva utan vad jag ville få fram var en enkel fråga! Någon som har ett tips hur jag kan lägga det bakom mig och sluta vara besatt av situationen. Samtal i mitt huvud spelas tex hela tiden upp där jag pratar med min mor och säger saker till henne likaså till min far. JAG VILL GÅ VIDARE men hjärnan tycks säga nej.
jag tror att om du är så besatt av att konfrontera dina föräldrar med en massa saker så är det nog det du borde göra. din hjärna kanske försöker tala om för dig att det finns saker kvar att göra innan du kan gå vidare. det viktigaste i såna här situationer är att visa att man står upp för sig själv, att du inte tvivlar på att det är ditt fel alltihop. när du är redo att konfrontera dom, och oavsett deras reaktion kan hålla fast vid den här vissheten, då tror jag att du är redo att gå vidare.. som det är nu verkar det ju fortfarande finnas en massa självdestruktivitet och känslan av att det är du som är fel ändå.. det svåraste är att ge upp detta, därför när du har gjort det ger du i praktiken upp tanken på att dina föräldrar har rätt - och konstigt nog är det bland det svåraste val vi "barn" kan göra. lycka till och kom ihåg att den grundläggande nyckeln till allt det här är att du börjar tycka om dig själv