en natt när jag gick i mellanstadiet. Jag minns fortfarande smärtan och hur jag skrek och grät. Min mor försökte trösta mig och tog mig till sjuksköterska dagen efter. Min far låg bara kvar i sin säng i rummet bredvid och skrek argt att jag skulle vara tyst för han behövde sova då han skulle gå upp tidigt nästa morgon. Ett sådant beteende lät de mig tro var normalt och det är den stora anledning till att jag inte gjorde uppror tidigare. Jag trodde att man inte fick kärlek och att man alltid skulle vara tyst och snäll för annars så ville ens föräldrar inte ha en. De vaggade in mig i en helt falsk värld.