och det känns så bra att äntligen få allt som man dolt inom sig ut. Att slippa låtsas vara glad och le att visa den jag är utan att ni dömer mig eller skrattar åt mig, för så gjorde jag ofta, för att inte visa smärtan så gjorde jag mig till clownen den alla tyckte var så snäll och rolig. Innan alla problem hann ifatt mig som de ju gjorde vid 10 ca så var jag så omtyckt som barn, massvis av vänner och lek och skoj. Kanske tom populär och sen drog jag mig undan mer och mer och mer. Och de brydde sig aldrig om att undersöka varför.