däruppe i huvudet? Det känns också hopplöst att prata med dem för av någon anledning så beter de sig som om allt jag säger är världens största lögner trots att jag är känd för att tala sanning medan min bror som verkligen är världens största lögnare alltid blir trodd på hur uppenbara hans lögner är.

Att de inte ens kan tro på att jag är sjuk och skulle behöva slippa strssen som de utsätter mig för genom detta hatiska beteende det gör mig så ledsen för jag skulle verkligen ur hälsosynpunkt behöva lugn frå ndem och sluta känna mig som spetälsk.

Hur svårt ska behöva vara att fatta att jag också behöver kärlek och omtanke? Jag kan fortfarande inte fatta att de beter sig så svinaktigt mot mig som de gör trots att de gjort det i flera år nu. Det är bara för mycket att hantera. För mycket smärta och jag hatar dem för det.