jag kunde inte hjälpa det men trots allt så gjorde jag det. Vad hände frågar ni er? Sambon tog upp små skedar av glass på mina jordgubbar istället  för en stor en. Det var allt eller kanske inte riktigt.

Med flera små så kunde jag inte hålla koll på hur mycket glass jag fick och då jag ju försöker tänka på vad jag äter så är det viktigt för mig. Jag blev stressad eftersom min utbrända hjärna så att säga couldn't keep up och hålla koll och räkning och när jag blir stressad och hjärnan inte vill förlja med mig jag då kan det bli bråk om ingenting.  Det är bara så frustrerande när ens hjärna inte hänger med. Stt jag tänker på människor som inte förtjänar att finnas i min hjärna gör inte saken lättare.

Sen så har jag ju inte så mycket att se framemot på dagarna och kan lägga all min energi i en liten grej som igår att få den perfekta jordgubbsbägaren och när det sen inte hände så rasar hela min värld och jag blir så besviken så att det inte går att beskriva. Kan väl tacka min far där en hel del och alla brustna löften som han gjort genom åren. Jag vet inte ens om han hållit ett löfte en gång och det gjorde ju att man byggde upp hoppet ännu mer och hoppades på att idag skulle vara löftet som inte bröts but no!