i ert hjärta ska vara glada. Jag är så himla avundsjuk på er, även de dagar som jag ler md munnen och skrattar åt något som är roligt så går glädjen aldrig rakt igenom och in i hjärtat, nej hjärtat blöder hela tiden och känner sig sorgset. Tänk att kunna känna fullständig glädje i hela kroppen, vad skulle jag inte ge för det.

Än en gång så sänder jag ut ett sarkastiskt tack till mina föräldrar för att de gett mig så många ärr att jag aldrig tycks kunna fly undan dem helt. Det som stör mig mest är ATT DE FATTAR NOLL när det gäller vad de utsatt mig för utan de tycker att de varit ok som föräldrar. Vad skulle jag inte kunna ge för att de om så bara i en sekund förstod vad de utsatt mig för genom åren och hur mycket jag har fått offra av mig själv på grund av dem.