så lyckliga att jag gråter när jag vaknar upp och inser att det var allt det var en dröm.

Jag drömde om Selma och att vi kunnat rädda henne. Hon levde. Och jag pratade med min vän M och hennes bror och vi skrattade och hade jättetrevligt och de behandlade mig inte alls så konstigt och taskigt som de gjort i det verkliga livet. Det verkliga livet ohc jag vet att en kontakt med henne är omöjlig då hon dömmer mig och inte ser det riktiga jag men varför envisas jag då med att drömma de här underbart roliga drömmarna med henne där vi gör en massa roliga saker och pratar och har sååå kul är det för att om jag fått bestämma så hade vi fortfarande varit vänner?