Det var för några år sedan
vad kan jag ha varit en 18 år ca? eller yngre, vi var med en annan familj i Österrike för att åka skidor och hade stannat på en parkeringsplats någonstans. Min far höll på att prata med den andra killen ett bra tag när jag försökte säga honom något. Jag försökte avbryta men han totalt ignorerade mig, inget änta lite utan bara denna ökända kyla och utfrysning. Det jag gjorde nu erkänner jag var fel men ibland kan man bara bli så trött......Jag tog upp en näve med småsten för att kasta mot honom för att få uppmärksamheten, Ja det fick jag med en utskällning. Jag ville ju bara fråga honom något. Ju mer jag tänker på det, de hade aldrig tid. Man fick tigga uppmärksamhet hela tiden och blev därför också ett nervöst vrak som var livrädd för att vara ivägen eller störa för det kunde ju innebära ilska och att man blev ännu mer bortstött.
Kommentarer
Trackback