så har de flesta människor som korsat min väg fått mig att känna det som om jag inte dög åt dem. Jag kommer ihåg när jag gick ut 9-an och vad som jag trodde var min bästis berättade för mig att hon skulle på språkresa till Bath. Resan var bokad och allt hon reste typ om ett litet tag. Det kom som en blixt inte ett dugg hade hon pratat om det och vi skulle vara bästisar?När hon kom hem så pratade hon knappt om vad de gjort. Hon träffade andra som hon pratade en del om där men inte mycket. Jag kommer fortfarande ihåg hur vi satt på golvet på hennes rum när hon berättade för mig att hon skulle på språkresa och hur ledsen jag blev att hon inte ville göra något med mig och hur jag fick samla alla mina krafter för att låtsas som om jag blev glad för hennes skull och som om det inte gjorde något att hon inte berättat ett dugg men gud vad det sårade mig. Jag ville inget annat än att vara hennes bästis och själv så drömde jag om att resa jorden runt med henne.