lät mig ta på mig rollen som den som skulle hålla familjen ihopa och göra alla glada och oroa mig för pengar osv. Alla de där sakerna som det är föräldrars uppgift att göra och inte ett barn. Hur kunde de vilja stressa upp mig så?

Jag minns när jag gick i gymnasiet och min far skulle till att kursa. Tror att det var i andra ring, vi hade kronofogden på besök som berättade om det här med skulder osv. Jag började gråta och var tvungen att lämna klassrummet för att det var så nära så verkligt. De skyddade liksom inte mig för någonting.

Min far stoppade mig tom inte när jag gick ner till Se-bankens chef i Svedala och nästan tiggde honom på mina bara knän att inte ta vårt hus ifrån oss att jag skulla göra vad som kunde göras för att rädda situationen. Än en gång fatar inte idag vad jag sysslade med och att jag accepterade det men de lät mig ju hela tiden tro att så gjorde man i en familj de sade aldrig stopp. Jag hatar dem för de!