Jag ringde henne ofta många gånger varje morgon från jobb för att höra hur hon hadedet. När jag slutade ringa för att se om hon skulle ringa mig så kunde det gå 2-3 månader innan vi hörde av varandra och då sade hon alltid är det så länge sedan vi pratade. Hon ringde inte för att vilja träffa mig på jular sen hon blev ensam. Fånigt sprang jag efter henne som en idiot men man ville ju att ens mamma skulle vilja ha en. Nu vet jag bättre. Ibland kan jag dock inte låta bli att tycka synd om henne för hon har slängt bort hela sitt liv för min brors skull. Hon har offrat alt för honom och han skiter fullständigt i henne hon ser det bara inte. Tänk om man hade haft en mamma som älskat en vilken glädje. Jag är avis på alla er som har det. Det betyder massvis.