jag var där tills jag började skolan. Litet mullig, rödbrunt hår, klingande skratt och ofta sjungande. Det var kärlek kärlek och kärlek. Man levde upp när man var där och lekte och busade som ett barn ska, tyvärr har jag inte kontakten med henne längre vilket är synd ibland vill jag ta kontakt med henne och fråga om hon har några foton på mig som liten då mina föräldrar ja inte brydde sig om att ta så många.

I det huset kände man inget annat än kärlek. Tack du underbara svedala kvinna! Jag älskar dig fortfarande.