vad jag gjorde på bildterapin och hur dåligt jag mådde så var hennes reakton detta:

ha ,ha, ha -rena skrattattacken men sen vet jag ju hur alla i min familj inklusive jag själv har svårt med det här att visa känslor men det kändes kan jag berätta. Tänker p ådet ganska ofta. Dtödet var liksom 0 jag fick höra att jag inte var sjuk och de visade ingen oro alls för mig och min hälsa. Det var inte som den där gången när brorsan låste in sig och inte ville prata med dem på flera månader då var de riktigt oroliga och försökte få kontakt med honom flera gånger.