det var svårt att välja skulle jag ta ett som det stod till världens bästa mamma eller ett som räkande upp alla grejor som var så bra med henne? Hoppas ni hör ironin. Tog ett väldigt neutralt so megentligen inte visar några känslor alls. Till alla er som undrar varför jag bryr mig? Det undrar jag själv också önskar att jag inte gjort det men jag tror att det är den här utfrysningen och mobbningen som de sysslar med som är väldigt tuff eftersom jag ju vet att jag inte gjort något fel och ändå så lyckas de att straffa mig för deras fel och brister. Jag tror besattheten hade släptt rejält om jag bara haft 5 minuter kontakt. Allt känns fortfarande så orättvist. Jag släppte ju min far ganska rejält efter några minuters kontakt. Men det är hemskt att känna det som om ingen bryr sig om en och som om allt man trodde på när man växte upp bara vara en jävla stor lögn. En jävla stor lögn. Jag var förmodligen den enda människan i familjen som ärligt brydde mig om henne ändå så gör hon så här mot mig. Det gör så ont i hjärta. Kommer jag någonsin att läka? Tvivlar mer och mer!