med sambon. Vi hade några blandade år i början av vårt förhållande. Jag hade som ni vet mitt bagage och sambon kom från ett väldigt dåligt förhållande. Han förstod inte hur dåligt jag mådde och trodde väl inte riktigt på mig iheller när jag försökte förklara för honom utan det kändes massvis som om han ifiotförklarade mig som ett hysteriskt fruntimmer. Han frågade mig om jag ville flytta ihop med honom när han kom hem från Kosovo då han varit borta i 9 månader så sade jag nej då jag tycket att vi fick väl lära känna varandra igen samt att jag ska erkänna att jag var ledsen på honom att han drog då han ju var den första person som jag släppt in på livet och det kändes som om han svek mig också. En del av känslorna kom säkert för att jag då var sjuk med mina sköldkörtlar och det påverkar som ni vet hela kroppen. Hur som helt jag trodde ju att man skulle få en chans till att flytta ihop med honom men sen tog det nästan tre år och massvis av tårar från mitt håll. Han körde fram och tillbaka mellan Svedala och Vellinge där han bodde då och det höll på att knäcka mig. Stressen som jag upplevde varje dag och varje biltur var samma som min far tvingade mig att genomlida varje gång han lämnade oss när jag var liten. Detta föröskte jag förkalra för sambon och att jag behövde lugnet och ron som det innebar om vi flyttade ihop men han ville inte höra på det örat och det var så jobbigt...... Än idag så kan jag känna den djupa smärta som han tvingade mig att gå igenom varje dag och känslorna från den kom upp igår.