visst mormor, farmor och farfar var där, vi tittade på kalle anka och all den rätta julmaten åts inkl. lutfisk men det var stress och enbart min mor som engagerade sig. Min far körde in till coop på julafton för att hitta någon julklapp annars var det pengar och saker vi själv fåt bestämma. Jultomten slutade de med när min bror var för gammal utan hänsyn till att jag var fem år yngre. Granen klädde jag oftast helt ensam. Julpyntade gjorde jag och min mor. När min bror fått kökort började han köra taxi vilket innebar att han var borta varje julafton förutom de sporadiska stunder han hade tid att smita ifrån och då skulle det givetvis fjäskas för honom till 110% så att han skulle hinna få så mycket jul han kunde i sig innan han skulle iväg igen vilket ju kunde vara när som helst. På vuxna dar brydde min bror sig så mycket om att deltaga i julen att han ett år hängde de julklappar han köpt på soptunnehandtaget utan att ens meddela. Han berättade inte ens att han skulle vara med sin blåsta fästmö. En annan jul lämnade min far familjen innan julafton och vägrade att berätta vart. Julaftonorna slutade helt enkelt att vara kul efter 10 års åldern och än idag bävar jag för dem. De är sällan de inneburoit glädje för mig. Ofta kunde man vakna upp på gott humör för att så fort som man gick nerför trappan bli avblåst av morsan utan att egentligen ha gjort något. Sedan satt man där på rummet och lipade igen.