Why me?
Nu har jag gjort det igen. En sådan där udda händelse som alltid tycks hända bara mig. Är helt förstörd just nu och vet inte hur jag ska kunna se min lilla kattunge i ögonen igen. Jag klämde hennes svans i dörren så att hon förlorade ca 4 mm av den och pälsen på toppen. Hon skrek inte eller så och erkar ok men matte är helt förstörd.
Jag gick in i vårt pannrum och stängde dörren fort för att ingen katt ska komma in i gången. När jag skulle gå ut så hade jag bråttom att stänga igen för att ingen katt skulle springa in och jag såg ingen katt men den lilla har suttit bakom dörren utanför mitt synfält och givetvis med svansen nära. Jag tyckte hon såg litet konstig ut på svansen men reagerade inte mer på det förrän jag gick ut i tvättrummet igen och såg att där låg en liten svanstopp med päls.
Varför gör jag alltid sådana här saker? Är jag otursförföljd?
Jag gick in i vårt pannrum och stängde dörren fort för att ingen katt ska komma in i gången. När jag skulle gå ut så hade jag bråttom att stänga igen för att ingen katt skulle springa in och jag såg ingen katt men den lilla har suttit bakom dörren utanför mitt synfält och givetvis med svansen nära. Jag tyckte hon såg litet konstig ut på svansen men reagerade inte mer på det förrän jag gick ut i tvättrummet igen och såg att där låg en liten svanstopp med päls.
Varför gör jag alltid sådana här saker? Är jag otursförföljd?
Kommentarer
Postat av: Mumla
Katter lever i "nuet", och jag lovar att hon inte kommer att förknippa dig med någon svanskapning.
Kul att du börjat skriva på boken!
Kramizar!
Postat av: fd. snäll
Nej det är väl mest mig själv som jag är arg på för att jag gjorde så av någon anledning så existerar inte det var en olyckshändelse i mitt vokabulär utan jag tänker alltid om jag bara ..... och sen slår jag ner på mig själv. Skrivet 5 sidor anteckningar till boken och då är jag bara och rör på ytan men det är skitjobbigt!!!!!!!!!!!!!!
Trackback